Fristad för frusna själar

En lugn helg i stan. Med bara dom närmaste och utan att stressa runt och försöka hinna med allt. Tid att bara skrota runt i pyjamas och titta på film och sova länge och dricka te. Utan planer, utan måsten.

Kvällen när jag kom tittade vi in på favoritfiket en sväng, innan jag ens gått upp med väskan. Där satt den vanliga stammisen i sin stol innanför dörren och hälsade glatt. Killen bakom disken blev oxå glad att se mej och vi snackade om allt möjligt en stund. Det var som att komma hem till ett extra vardagsrum.

Livet går vidare ute i den något större världen och jag har fortfarande en liten plats kvar där. Det känns hoppingivande.