Redan torsdag

Veckan susar iväg. Själv är har jag huvudet upp och benen ner. Minnet bleknar och livet rättar in sig i ledet. Den sköra ytan börjar så sakta bli hel igen. Likadant varje gång. Fast nu känner man igen mönstret och då är lite lättare att hantera.

I tisdags gick jag och äldsta dottern på kvällspromenad med Lillebror. Hon formligen bubblade om allt som tänkas kan. Skolan, pojkvännen, vänner och kläder. Helt underbart att lyssna på och få ta del av. Vi skulle bara gå en liten sväng, fast det blev över en timmes promenad. Jag talade om för henne hur mycket jag uppskattar att vi kan prata och hur mycket bättre det fungerar nu. Hon börjar mogna och det ser ut som vi passerat den värsta puckeln. Så skönt.

Till helgen ska hon ut och dansa med kompisar och hon är glad som en lärka. Jag ska hämta dem på natten, så jag vet att de kommer hem.

Igår kväll tog yngsta dottern och jag promenaden istället. Jag blir så glad när de faktiskt vill umgås med mig så här. Promenera, småprata om allt mellan himmel och jord. Sen blev det mys i soffan framför Greys Anatomi. Just nu har vi det bra, riktigt bra. Tyvärr tittar jag mig oroligt omkring och undrar vilket elände som kommer runt hörnet. Vågar aldrig lita på att man faktiskt kan ha det bra. Fast jag försöker att tänka positivt, men det är inte lätt ska ni veta.

Livet är gott just nu!