Trygghet och mys

Var hemma i helgen.. med hemma menar jag hos mamma och pappa. Var hemma för att fira lillasyster som fyllde 34 år. Det var så himla mysigt. Jag är så glad att jag har flyttat hem så jag får vara nära min familj.

Det var så myyyysigt hos min syster. Hon och hennes man är så fina tillsammans och man vill inte åka därifrån. Idag satt jag och drack kaffe med mamma, pappa och deras bästa vänner i nya huset och tittade ut över Mälaren och alla fina höstfärger. Det tog emot att sätta sig i bilen och åka "hem"... till min tomma lägenhet (som också är ganska rörig). Låg ju även däckad tre dagar förra veckan så i morgon skall jag tillbaka till jobbet :-(... det känns inte tryggt där. Jag hoppas jag får vara kvar. När jag sjukanmälde mig via mail i fredags (går inte att få tag på chefen) så svarade han "ok, krya på dig. Vi kanske kan ta det där snacket vi pratade om på torsdag klockan 13.00"?

Jag hade bett om utvecklingssamtal (då order är att vi skall ha det innan oktobers slut)... skall jag få sparken nu? Kan vi inte ha samtalet i morgon??? Jag vill bara veta. Usch jag avskyr sånt här. Jag vill bara hem igen (till familjen). Behöver dom inte en piga... eller underhållsdam eller liknande? Jag vill bara sticka huvudet i sanden. Det är inge kul att vara vuxen med ansvar, räkningar och allt annat skräp.

Är det bara jag som känner så?