Tre sekunder från att gråta

Jag sitter här med gråten i halsen och försöker andas och hoppas att ingen tittar på mig för då kommer det svämma över i ögonen. Var just inne på toaletten för att andas djupt. Det finns inge speciell anledning till varför idag är värre än någon annan dag. Eller jo.. jag har ju inget att göra här och det är ingen som bryr sig. En arbetsuppgift som jag haft ögonen på och hoppades skulle erbjudas mig gick till någon som kom tillbaka från mammaledighet. Jag känner mig HELT värdelös. Helgen var ganska trist. Ingen att laja med. Alla har ju fullt upp med sitt. Börjar fundera på om det var fel att flytta hem. Fast jag visste ju att det skulle bli så här. Fick ju dock träffa systeryster i helgen och det fick jag ju inte om jag inte bodde här. Det är ju ett plus.

Jag är nog bara inne i en svacka. Vill bli GLAD igen dock. Känner INTE igen mig