Dansmammor

Detta är en ny föräldratyp som jag stötte på för första gången i lördags då T började på balett. Hon har förvisso dansat tidigare. På dagiset i SF kom en danslärare en gång i veckan, här i Uppsala dansade hon barndans förra året men det är, har vi blivit varse, inte att förväxla med balett.
Inte så att fröken är så annorlunda mot barnen, visst hon lär ut nya steg men hon har tålamod och lekfullhet och kommunicerar bra med de små 5 åriga flickorna, för ja, det är idel flickor.

MEN det finns en kategori som tar det här på blodigt allvar, mammorna... "nu får du skynda dig hem och stretcha" var en av kommentarerna efter passet. En annan mamma började instruera sin dotter i street moves innan passet eftersom tjejen hade träningsbyxorna på sig och därför såg mer "streetig" ut. En liten tjej kom och pratade med mig och frågade om jag visste vad man använde stången till. "joo, man har den väl för att hålla balansen vid vissa övningar" svarade jag (som faktiskt dansat några år balett på högstadiet och gymnasiet) "NÄÄÄ man gör så här" svarade tjejen och slängde upp benet och började stretcha "en sån har jag hemma" tillade hon sen.

Dessa flickor med "dansmammor" var rätt lätta att identifiera. De hade små svarta dansdräkter och vita trikåer. T, och några andra tjejer, hade rosa balettdräkter modell princessa från de stora klädkedjorna och tyckte själva att de var finast i världen.

Jag vet inte jag. Visst, jag tyckte själv att det var jättetråkigt att jag inte fick börja dansa i unga år för när jag väl började var det försent att bli det minsta lilla bra, men jag blir lite beklämd av föräldrar som börjar pusha sina barn som 5 åringar. Om T själv vill så kommer jag kanske också sätta upp speglar och stång till henne i källaren så att hon kan stå och stretcha. MEN, det allra viktigaste för mig är att det i sådanana fall är på hennes initiativ och för att hon verkligen vill det.