Alltså, fy fan, jag har slagit något sorts rekord. Och det har inte ENBART varit njutbart. 450 sidor vampyrbok sedan kl 17 igår. Och då har jag ändå hunnit med en trettioårsmiddag, en natts sömn och en hel dags arbete. Ja, det bör vara rekord. Och då bestod större delarna av just dessa 450 sidor av en enda lång koncentrerad beskrivning av panikkänslan precis när ens hjärta krossas. Jag har gråtit enorma floder och blivit deprimerad på kuppen, och till slut mådde jag så dåligt att jag inte ens VILLE fortsätta läsa, men jag kunde inte låta bli.
Hu. Det är nog tur att de återstående böckerna inte hunnit komma från Adlibris, jag tror jag behöver hämta mig en stund.
Lillkatten ser ut att somna sittande över vattenskålen (ungefär som en människa med magsjuka som hukar över toastolen och inte vågar gå därifrån). Knas.
Jag har huvudvärk.
(Jaja, ni lär ju fråga ändå.
Länk. Jag skulle ju bara kolla vad mina kids pratade om.)