Jag förvånas över "ungdomens" självsäkerhet. När jag var på semester förra veckan så har det tydligen börjat en ny tjej hos oss inne på Corpen. Eller snarare... det är en student som skall vara här i två månader. Snacka om att tjejen har attityd och näsan i vädret. Jag är helt förstummad.
Igår kom hon och pratade med mina kollegor, blängde på mig och knyckte på nacken. Man tycker ju kanske hon kunde ha sagt hej och presenterat sig?
HOn försökte med samma manöver i köket igår men då tänkte jag att det är väl bäst jag presenterar MIG då (hon kanske tror att jag är servitris/husmor här....). Hon gav mig ett slappt handslag och ett hånleende...? Vad är det med människor? Hon kanske är runt 25 år och hennes DRÖM är att jobba inom Corporate Finance sa hon i går när hon blev presenterad på frukosten. Kanske hon skall börja med lite vanligt folkvett. Så där betedde inte jag mig när jag var 25. Valsar in här som hon äger stället. HUGA!!!
Fredag.. imorgon är det återträff för niorna. Det var TJUGO år sedan jag gick ut nian. Detta skall bli spännande. Det vill jag lova!!!