När fasiken blir man nöjd???

Om jag fortfarande bodde kvar på Isle of Man så skulle jag förmodligen spenderat fredagkvällen med bästevännen Andreas... druckit massa vin och analyserat musik och låttexter till fyra på morgon. Något bakis hade jag eventuellt tagit mig till golfbanan på lördag eftermiddag och sedan däckat med en kina och DVD på lördagkväll. Och det hade jag varit nöjd med!!!

Hade jag bott kvar i Zurich så hade jag nu förmodligen druckit drinkar med Johannes (herregud har jag bara killpolare?) på någon bar och ventilerat hur vi någonsin skall ha råd att köpa en lya och hur orättvist livet är mot oss singlar... haha. Lördagmorgon hade till 100% spenderats på Terrasse ätandes brunch med tjejerna. Det hade jag också varit nöjd med.

Back in Sweden så spenderas fredagkvällen med en nyttig (inget onyttigt har slunkit ner ännu) middag och en tur till gymmet.. och i morgon ...nja inget planerat. Kanske gym eller slå några bollar på rangen. Och jag är nöjd med också.

Men bara nöjd så där... inte superlycklig och supernöjd. Blir man någonsin det? I så fall HUR frågar jag mig?

Nu ska jag titta på Factory Girl... kanske vill jag flytta till NY igen efter det... undrar vad jag skulle göra en fredag i NY? Skulle jag vara jättenöjd? Troligvis inte. Kommer inte ihåg att jag var det...

Jo nu vet..jättejättenöjd skulle jag vara i sängen brevid Dave Gahan. Men det kommer inte hända så jag behöver en annan lösning??