Arton år??

Vi hade en lite oplanerad mini-hypoträff här hemma igår. Mirami kom förbi med Bamsetidningar och en brandbil som hon rensat bort från sin minstings rum och ockuperade vårt vardagsrum med hundar, make och trivsam vänskap ett par nätter.
Sen var smilla på genomresa och stannade till här och plötsligt var vårt hem fyllt till bredden av hundar, vuxna, barn och pizza. Trevligt trevligt - men jag skulle ljuga om det inte är LITE skönt att det inte är så jämt. =)

Hur som. För 18 år sen tältade jag och 7000 andra scouter på Gärdet i Stockholm. Hur tusan det kan ha blivit 18 år vetefan, men så är det. Nån gång under den helgen irrade ett par gävlebor förbi vårt tält av nån anledning jag har glömt, och sen fortsatte vi bara umgås av rena farten eller nåt och vi har avverkat råttor, knepiga filmmissbrukande grannar, ännu knepigare pojkvänner/sambos, flera städer, blå tårtor, barn, hundar, skratt, amazonutflykter och fan och hans moster. Var för sig, och tillsammans. Hon är en sån där vän som alltid finns där, även om vi inte alltid har så mycket kontakt. Ingen av oss försvinner vidare långt även om vi är tysta under långa perioder.
Kanske vi helt enkelt växt ihop på nåt vis under de där åren som på nåt mystiskt sätt har blivit så många. För samhörigheten finns där, alldeles naturligt. Det är så jäkla lyxigt att det är snudd på oförskämt, men ack så fint!

Men allvarligt. ARTON ÅR???