familjeprylen

Jag idealiserar nästan hemmafrulivet litegrann när jag står vid diskbänken en tisdagsförmiddag och rensar körsbär och lyssnar på Ramones - för att barnen ska få höra dem (när jag frågar fyraåringen om det är bra säger han "det är ramonesigt") - och fyraåringen ritar och sexåringen sitter och klipper och klistrar och en körsbärschokladkaka står i ugnen. Men sen går dagen och allt bara eskalerar, barnens bråk och skrik och jävelskap, fast det är inte som att de är understimulerade och nonchalerade av mig, vi har legat på vårt trädäck och läst flera böcker, vi har dansat, sjungit, plockat körsbär, men när jag inte ägnar mig åt dem blir de som galna och jag är en ryande förälder som får små utbrott och när de är ute på trädäcket lyfter jag bort den förbannade tv:n, gömmer den, för den är det ett evigt tjat om också. Nu är tv:n simsalabim borta, huxflux, inget bolibompa, inget nickelodeon, GUD SÅ SKÖNT, sen hotar jag också om att ringa vår granne polisen och säger att hon ju kan komma och berätta att det är dumt att slåss sådär mycket som de gör,

ja men ni fattar? Hota med POLIS! Herrrreeeguuud vilka idiotgrejer jag kommer med. Men nu är dagen snart slut och deras pappa kommer snart hem och jag har faktiskt lyckats göra körsbärssylt, läsa fyra böcker för barnen, läsa en serie själv, bära bort en tv, baka en kaka, laga och äta lunch, jag fokuserar på det, att jag HAR gjort konstruktiva saker.

Var för sig är barnen två små guldprinsar, men ihop är de.... som syskon. Of course. Och när jag och fyraåringen hade varit i Småland och vi kom tillbaka så var det barnen som kramade varandra hårt och innerligt först av allt, eftersom de hade varit ifrån varandra i tre-fyra dagar, innan de ens såg åt den förälder de hade varit utan, de älskar varandra, de är som syskon ska, men så otroligt jobbiga skitungar i sina stunder. Puh. Och jag är en otroligt jobbig skitmamma.

Men sen efter allt bråk sitter de där, i vår säng, i bara kalsonger, axel mot axel, och granskar gamla vinylomslag och pratar om Gene Simmons. Sötnosarna. Och nu har jag engagerat dem i att göra etiketter till syltburkarna så ja, sysselsatta för en liten stund i alla fall.