För att låna ett uttryck: det sociala experimentet. Jag har hittat en dejtingsida som jag tänkte ge en chans. Inte den där vanliga gamla rosa som jag bara kräks på för den är så ful och folk är så dumma, utan den här tycktes ha lite mer potential. För även om jag trivs okej själv så VILL jag ju egentligen inte vara själv så man får väl lägga manken till då. (Och jag tror ju egentligen på nätet som ställe att hitta kärlekar. Särskilt när man är halveremit som jag.)
Men liksom, jag inser ju att jag är rätt SVÅR. Det är fan inte lätt att få mig att intressera mig mer än sådär lite av artighet. Det ramlar in mail från mer eller mindre trevliga (halv)unga män. Hittills inget riktigt uppenbart pucko. Jag svarar snällt och försöker vara trevlig och intresserad. Men kommer ju på mig själv med att vara SÅ ointresserad av dem. Nu senast fick jag lite klag i ett mail att jag inte frågar något och att jag inte berättar något om mig själv. Och det är ju sant. Jag frågar inte för jag orkar inte intressera mig. Jag berättar inte om mig själv för det är så jobbigt att skriva om sig själv sådär. Det blir nån jäkla intervjusituation som jag tycker är så himla trååååkig.
Det finns tydligen inte så många killar som vill skriva skitkorta mail om helt oseriösa saker. För det är ju det jag vill, jag vill driva med folk och mig själv och dra dåliga skämt och RALJERA lite. Inte skriva långa resuméer om mig själv och min person och intresserat fråga vad killen på andra sidan har för hobbies och favoritmat och framtidsplaner och sen bestämma lite telefonprat och irl-dejt så fort det bara går.
Jag är ju störd, men jag tycker sättet jag blev ihop med exet på var skitbra: vi lärde känna varandra via nätet (ej dejtingsida) och pratade mest bara SKIT och oviktigheter i tre års tid innan det intensifierades plötsligt och vi träffades och blev KÄRA. Sen höll det ju iofs inte och jag fattar ju att det där inte är ett så ultimat sätt och framför allt tar det ju en förjävla tid. Men han är nog den enda jag har dömt ut som presumtiv kärlek där jag faktiskt har ändrat mig senare. Annars är jag obeveklig och har man bränt bron så är det kört, jag kan inte bli intresserad igen sen. Fast med honom gick det liksom varvet runt. Men nä, jag idealiserar inte honom och inte förhållandet heller. Jag ska inte ha någon som är som honom och det förhållandet vi hade var skitroligt men inget att bygga någonting på.
För fan, överraska mig lite. Lämna lite intryck! Jag kanske missar värsta tillfällena men jag blir ju så jävla uttråkad av det här jagandet. Gäsp.