När jag kom hem ikväll möttes jag av en stor, fet spindel på köksväggen. Usch, ryser bara jag tänker på den! Om spindlar tycker jag INTE! Jag sover inte lugnt med ett monster på väggen! Inte ens i ett annat rum med låst dörr! Alltså, något måste göras!
Vad är då det skonsammaste sättet att ta livet av en spindelusling? (Ja, nu menar jag naturligtvis skonsammast för MEJ! Nog för att jag är djurvän, men spindlar har jag inget som helst medlidande med, det får ni som ömmar för allt som krälar och kryper ursäkta!)
Efter moget övervägande kasserade jag metoden "smälla till med en sko". Det hade inneburit mer närkontakt än jag mäktade med. Detta gällde även flugsmälla, kastrull och diverse andra s k "trubbiga föremål".
Ringa pappa klockan tolv på natten och be honom köra hit och hjälpa mej föll tyvärr också bort. Nog för att min pappa är snäll, men hur mycket han än bryr sej om mej, tror jag att hans kärlek till sin sköna säng hade fått honom att skjuta upp till morgondagen vad som borde klaras av bums!
Väcka en granne hade varit ett mer näraliggande alternativ, men nej, pensionärerna
i huset har mer än tillräckligt att skvallra om som det är!
Så det fick bli dammsugarmetoden! Sikta från behörigt avstånd, suga in spindeln och sen täppa för hålet så det blir vaacum tillräckligt länge för att han ska tappa andan. Sen snabbt byta den gamla dammsugarpåsen, lägga den i en plastpåse, knyta åt ordentligt, lägga den i en påse till. Slänga påsen långt borta, så att ev. överlevande inte hittar hem igen.
Under en mardrömslik sekund fick jag för mej att det eländiga kräket hade för långa ben för att få plats i dammsugarhålet! Men så vek han in skånkarna och slurpades in på sin sista färd.
Det var en kamp på liv och död. JAG VANN!