Och det förökar sig och sprider sig. Jag märker hur jag tystnar och drar mig undan. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det, men jag måste.
Eller i varje fall formulera för mig själv vad som känns. Glädje, sorg, ilska, rädsla, skam - känslorna i sin renaste form och sen blandar de bara ihop sig och maskerar sig. Jag har fortfarande inte riktigt fattat vad det här är.