Down to earth

Varför blev jag inte trädgårdsmästare?

Att få påta i jorden är en lisa för själen.
Tankarna klarnar, allt grums sjunker till botten och sakta börjar lyckan spira.
Den där lyckan som kommer inifrån, ahhh.

Inte som över ett köp av fina kläder, hus eller bil. Nej, det är en ren och skär lycka som spirar. Slingrar sig sakta runt i kroppen med knoppar av ljuvligt doftande blommor och bara väntar på att få slå ut.

I helgen har jag varit ute hela dagarna. Formklippt buxbom, grävt för min thujahäck, planterat rosor och rensat. Somnat som ett nyvaggat barn på kvällen :)

Barnen har varit gulliga. De har städat och fixat inne så jag kunde jobba på ute. På lördag em blev vi dessutom bjudna på middag hos min väninna. Köttgryta med potatis och morötter. Gott om grädde i såsen, mums! Kaffe och tårta till efterrätt. Hon visste precis vad man behövde en sådan dag.

Äldsta dottern hade pojkvännen hemma från lördag till söndag, vilket fungerade fint. Han gör inte mycket väsen av sig.

Försökte locka barnen att gräva lite i trädgården på söndagen. Mutade till och med med att de skulle få betalt, men det var för jobbigt. Jag förstår inte, det som är så kul?! ;)

På valborg ska jag bjuda tillbaka, då får vänninan med dotter komma till mig så ska vi grilla något gott tänkte jag.
Nu måste jag väl jobba lite.
Svejs!