Det var då..

För 20 år sedan hade jag flyttat hemifrån 3 år tidigare. Slagit upp en förlovning och nyligen träffat barnens pappa. Jag arbetade som undersköterska.

För 15 år sedan hade jag varit egen företagare i två omgångar. Jobbade 12 timmar om dagen, 7 dagar i veckan. Lärorikt men jobbigt. Köpt hus med barnens pappa och renoverade för fullt.
Arbetade som sprutlackerare av kök och möbler.
Hade köpt min första hund. En irländsk settertik och tillbringade många timmar på brukshundsklubben.

För 10 år sedan hade jag fått mina 2 älskade flickor. Mitt trädgårdsintresse vaknade på allvar, så även mitt intresse för träning. Jag joggade, spelade innebandy, aerobic och simmade. Började sadla om i yrket (igen). Läste på datorteket och senare på kunskapslyftet med inriktning på dator, företagsekonomi. Min settertik hade gått bort och ersatts av en golden retriver.

För 5 år sedan hade min mamma dött. En stor traumatisk upplevelse hela resan från sjukdom till död. Sjukvården var ett hån. Jag hade krossat min familj. Även en stor bit av mig själv dog. Hade träffat den stora passionen och kunde inte stå emot. Separerade, flyttade och försökte ordna livet så bra som möjligt för barnen. Hade hunnit med att arbeta som researrangör på ett bussbolag för teaterresor och sen vidare till mitt nuvarande jobb på ett exportföretag.
Min goldentik fick avlivas för livmoderinflammation.

Idag har det snart gått 3 år sedan jag själv genomgick min stora operation. Jag känner att livet börjar sakta gå i rätt spår igen. Barnen och jag har köpt hus. Vi trivs och jag har fått en trädgård igen :) Passionen har väl mattats, men det är fortfarande jag och särbon. Efter många jobbiga år bakom oss.