De är dåliga. Det har kommit smygande länge, men jag har förträngt det så gott jag kunnat. Mycket för att jag sett hur en nära vän fick kämpa sig blå för att hitta någon som kunde hjälpa henne med hennes fötter. Och hur mycket pengar hon har lagt ut på sulor och bra (och fula) skor. Så jag har trallat på. Men faktum är att jag har slutat använda vissa skor. Och jag går numera alldeles för ofta omkring i mina gamla träningsskor som inte direkt är de fräckaste sneakersarna (men de sviktar bra). Och jag har börjat laja så smått med de inlägg jag fått av kompisen (hälsporreinlägg från innan hon kom på vad grejen var). Och jag har ont ont ont.
I samband med att jag fick stretchläxa av kiropraktorn, stretcha låren, så började jag misstänka att fotproblemen också kunde ha med dessa förfärande korta muskler jag har i benen att göra. Vadmusklerna är inte heller så himla långa nämligen. Och ikväll frågade jag äntligen kompisen var hon har ont. Och se, det var alldeles för lika mitt ont.
Så nu blir det projekt stretching, och snälla snälla fotgudarna, låt det fungera. Eftersom det nu räcker att sitta rak i ryggen, med raka ben och fötterna rakt upp (jag behöver inte ens försöka nå fötterna) för att det ska sträcka som faen så finns det ju att göra. Så jag hyser hopp.
Ryggen, den är sned, men nu är jag ändå inte SÅ långt från golvet tycker jag, när jag lutar mig fram. När det varit som värst har jag typ kommit till knäna.
Min stackars sorgliga kropp. Håll ihop, så ska jag försöka bättra mig. Okej?