Så att jag gick lite crazy idag. Min hy är ju inte alltid min allra bästa vän, och idag på jobbet hade jag lite att göra och allmänt trist, så jag drog vid fyra och tänkte svänga förbi Åhléns och fråga om de kanske hade några prover på Dermalogica (som jag hört gott om). "Har du tid så kan jag göra en face mapping" sa tjejen, som förstås hade mycket täckande foundation i ansiktet (alla såna tjejer har det). "Ja, gärna!" sa jag, för jag ääääälskar ju att få hamna i någons centrum för en stund. Som barn älskade jag både doktorn och tandläkaren och frisören, för de brydde sig bara om mig. Och på den vägen är det.
Nå, jag kom inte därifrån fattigare, men lite klokare och med några små prover. Och sen blev jag så löningsglad att jag inte hann mer än komma hem förrän jag köpt upp mig på Dermalogicagrejer på nätet. Hepp. Hopp.
(Och jag är fånigt glad över att hon sa att huden kring mina ögon är sååååå fin och spänstig och att jag inte har några "fina linjer" alls! "Höhö, och jag är nästan 30, det du!" hade jag lust att säga men höll mig. Alltså, jag är inte vidare brydd om rynkor egentligen, berömet tog bara fram den självgoda i mig.)