Jag får faktiskt en sån där fin dag, först åker jag och speedshoppar till min sons sexårsdag i morgon, sen åker jag hem och steker fläsk med löksås åt mina barn och sen lämnar jag dem till farmor igen och dricker massor av starkt kaffe och gör en telefonintervju med en herre som är väldigt trevlig och glad, då sitter jag stilla och antecknar, men sen pratar jag med min chef i tjugo minuter och allt är glatt och jag steppar omkring som jag alltid gör och blir entusiastisk och svettig och prillig av allt kaffe. Puha. I morgon ska vi åka och bowla och äta lunch på det ställe som sexåringen väljer och han ska få en hel hög med lego i present. Ibland tänker jag att det blir för bortskämt att få fira sin dag en hel dag, att jag sätter fälle för mig själv genom att baka tårtor två gånger om, och bullar och så vidare, men va fan, jag tycker att det är kul och barnen blir glada? Och det är väl fint att få fira sin sexårsdag med lediga föräldrar och lillebror och bowling för första gången i sitt sexåriga liv?
Men ja, jag steppar omkring här, och på köksbordet står en kruka med små påskliljor, det är så fint och vårigt och när jag pratar med min man i telefon undrar han om jag är packad, lite berusad, men nej, jag bara känner flödet! Den goda tiden startar nu, jag är säker, trots fullmåne och allt.