Jaha. Så efter pengaångest kommer uteslutningsångest. Eller, pengaångesten är inte alls borta, inte alls. Men men.
Men oavsett om jag har fog för det eller inte så känner jag mig utanför, bortstött, perifer. Och det är jag själv som placerar mig där, jag vet. Jag stöter rentav bort mig själv. Hej bubblan, nice to see you again.
Så jag städar och tvättar och bakar bröd och väntar på bättre tider?