all is illuminated

Igår läste jag gamla texter. Och det är upprepningar, samma "jag är ful och dålig" varvat med "jag är snygg och bra!", och jag tänkte ett tag att mitt liv rör sig i cirklar, men jag måste korrigera mig själv, det går snarare i spiraler. Alltså som i cirklar men ändå långsamt framåt. Eller hastigt framåt? Mest långsamt. Det rör sig framåt även om jag hinner upprepa mig då och då. Mina mönster och min självkänsla är ibland desamma men som sagt, det går framåt, bättre och bättre.

I dag är jag inte speciellt sjuk, febern kom av sig, men jag är ofantligt trött, jag borde jobba men samtidigt tycker jag nog att jag faktiskt borde vila om jag nu är så trött. Samt, förstås, läsa ut "Allt är upplyst". Jag läser hetsigt, frustande, skummar ibland, mina ögon tar in mer än vad som är nyttigt för mig, de läser mer än en rad på en gång, vilket gör läsandet lite ryckigt, men det är så det är. Mina drag av damp är inte få, om man säger så.