Dumma små djur

Min gammelråtta gav upp och somnade in helt självmant i måndags morse. Inte oväntat, men sorgligt. Jag kan inte låta bli att pussa på henne genom plastpåsen när jag glömmer bort mig och öppnar frysen för att hämta nåt. Lilla korvgumman.

Det borde vara nog för en vecka, eller minst en månad. Men nej då. Lilla Blinka, som inte alls är vidare gammal, har en tumör som börjat turbo-växa och om den fortsätter - och varför skulle den plötsligt göra det? - kommer huden snart brista (läskigt läskigt!!). Jag har ingen lust att behöva panikleta efter en veterinär under helgen, så det är lika bra att ta med henne till vetten som har drop-in imorgon bitti. Men usch vad jobbigt det är att sitta här i soffan och klappa på henne och skämma bort henne och hon inte är vidare hängig och veta att vi kommer låta henne dö imorgon. Men det känns ju taskigt att vänta tills hon blir riktigt dålig oxå, när jag VET att det kommer dit snart.

Det är så dumt att de tar slut så snabbt, de små kräken. =(