En dum sak med att bo utan andra människor i hushållet är när man får skitont mellan skulderbladen och akut skulle behöva smörja in sig med smärtstillande gel och inte når - då finns det ingen som kan hjälpa en. Ajajaj.
Annars är det bra. I förmiddags satt jag med en kollegas tvåmånadersbebis i knät och fick under några minuter en sån där makalös ögonkontakt med henne. Hon bara tittade och tittade på mig och någonstans i fjärran hörde jag min chef säga "nu slutar [Tori] söka jobb". Höhö. Sen började hon gråta. Barnet, inte chefen.
Och angående jobb så har jag inte hört angående tjänsten jag var på intervju för. Mitten av januari sa de. Det är det nu. Ju längre tiden går desto mindre hopp vågar jag hysa.
Jag har förresten skaffat träningskort och vill shoppa sjukt mycket träningskläder. Fast det jag akut behöver är skor och det har jag fått pengar till från mamma. Och så en ny sport-bh för jag kommer dra axlarna ur led när jag försöker ta av mig den gamla.
Men AJ. Någon som känner för att komma hit och smörja lite Orudis mellan mina skulderblad? Jag är förhandlingsbar angående gentjänster. :P