Rätta vägen

Det låga humöret vändes så sakteliga till ett lite bättre. En långpromenad med Lillebror på lördag förmiddag gjorde gott.

Helgen har varit en helg för beslut.
Det är dags att kavla upp ärmarna och styra in äldsta dottern på den rätta vägen. Hmm..
Jag får lägga mina egna issues åt sidan.
Skolarbetet går tämligen trögt.
I huvudet finns det mest kläder, smink och killar. Och det är okej, men det borde väl få plats en o annan läxa också?

Vid diskussionen med henne och pappan kom det fram, som jag redan visste. Pappan har dåligt med ork/tid/intresse (välj själv) att hålla efter skolarbetet. Alla andra måsten med för den delen. Vi beslöt att hon ska bo hos mig på heltid, ett par månader framöver i alla fall.

Hon var inte själv så imponerad av detta beslut. Jag vet också att hon har all rätt att bestämma var hon ska bo. Men jag kan bara inte stå vid sidan om och titta på hur det rasar. Lite mer för varje termin.

Före sommaren i fjol bodde hon hos mig på heltid en kortare tid. Då var det hon själv som ville det. En del av henne vill ha ordning och reda, sköta skolan och känna att det finns struktur. En annan del av henne vill bara skita i allt, roa sig med kompisar och både ge mig och skolan fingret.

Att hon har det jobbigt är det inget tvivel om. På senare tid har jag också tagit upp om hon skulle vilja prata med någon utomstående.
En skolkurator eller psykolog, men det ville hon defenitivt inte. Ibland är man rädd att man inte räcker till. Det kommer bli många kontroverser, diskussioner och bråk framöver.

Nu säger jag bara en sak. Var snäll och ge mig styrka så jag orkar ge min dotter motivation, pressa henne när det behövs och massor av kärlek!