lediga armar å ben överallt

Corn 2007-12-31 00:35 (1 kommentar)
fy fan vad trist det är med så här långledigt men samtidigt oändligt skönt. Och säkert nyttigt. På sommaren när man är ledig i ett svep finns det så mycket att göra, sjöar ska det badas i och flintastekarna ska grillas och vännerna ska besökas. I mellandagarna gör man nästan inget, förutom äter och spelar spel. Och jag tror att det är asbra. Man får vila, slacka, pusta ut och ha tråkigt och sen möter man januaris alla plikter med entusiasm och råg i ryggen? Jag hoppas det.

Idag har vi utflyktat oss. Och sen har vi varit hemma. hemma, hemma, hemma. Jag har blivit så avslappnad att jag går runt i leggings och linne och visar alla kroppsformer, fast min mamma är här. Jag sjöng även en sång helt seriöst i hennes närvaro, kretsen av folk som har hört mig sjunga utökas alltså så sakteliga.

Min mor röt till/skällde på min ena son idag. Den äldsta. Han hade förvisso gjort något dumt men själva rytandet stod inte i riktigt i proportion till det han hade gjort och han blev förvånad, rädd och skamsen på en gång, tror jag. Han sprang och gömde sig bakom en soffa och låg där och grät, mamma gick dit och sa förlåt men han ville inte prata med henne. Efter ett tag fick jag kravla in bakom soffan till honom och så satt vi där, osynliga för omvärlden, i kanske en kvart, och pratade lite. Det var fint på något vis, och rätt bra för mig att höra det från någon annan, det arga lite omotiverade skället, som jag själv är avsändare till ibland. Jag hörde hur hemskt och argt det kan låta. När jag satt där på golvet bakom soffan blev jag själv fem-sex år och mindes ett liknande "bus" jag gjorde när jag var liten, och hur rädd och ledsen jag blev. Och hur mycket jag skämdes!

Att prata var alltså fint. Efter en liten stund kravlade han upp i min famn och så satt vi bara så, ett bra tag, han och jag.
Det är bra att försöka minnas barnaskapet ibland. Hur det var, hur det kändes.

När jag nattade lillpajken låg han som vanligt när han somnar med ryggen mot mig. Jag trodde att han sov och skulle precis gå då han snurrade runt och hamnade näsa mot näsa med mig, lade handen på mitt öra/min kind, sa "sjung "koka kittelen full" mamma", suckade sen och somnade om. Med lilla varma treårshanden på sin lättrörda mor.

Fina stunder. Varje dag.

Basilika

du skriver sa fint om dina barn. Gor mig alltid glad och ofta lite rord. Det dar ljuvliga, vardagliga.
Gott nytt ar pa dig!

2007-12-31 07:18:45


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2004-10-03
Antal texter
1 138
Övrigt
Valspråk

Jag tar ett helvete i taget.