Jag har städat och det är galet bra av mig. Jag har varit nere och slagits med mellandagsfolk, haft förfärlig tjockångest i provrum och insett att jag är obevekligen hänvisad till tjockisavdelningarna (läs: storlek 46) om jag vill ha byxor numera. När jag hade resignerat inför det hittade jag dock både jeans och lite typ finbyxor på rea och det behövdes verkligen.
Jag nojar lite över min lillkatt som verkar ha ont i kisseriet och önskar att jag kände en veterinär som jag kunde överfalla med frågor. Jag har ingen aning om hur akut det är isåfall och ringer man stora djursjukhuset nu får man stora förmaningar av telefonsvararrösten om att de bara tar emot samtal om akuta ärenden. Men om jag inte VET om det är akut då? Dumma helger.
Och för att återkoppla till första stycket har jag gått upp typ 10 kilo på två år. Det är ju helt helt galet. Tjockis-Tori. Var är karaktären egentligen?