... är jag på jobbet före 8 denna okristligt tidiga mellandag. Jag tog i så väldigt för att överhuvudtaget komma ur sängen att jag snubblade hit av bara farten. Har ett vagt minne av en dusch på vägen och alla kläderna är på så antar jag att jag tagit mej igenom normala morgonrutiner på just rutin. Hemma ligger Käraste vännen kvar och snarkar. Hmmpf!
Vi har ägnat julen åt att äta, och så har jag drabbats av pusselgalenskap! De senaste nätterna har jag suttit uppe till 2-3-tiden och pusslat, pusslat, pusslat! Hittills har vi hunnit runt ytterkanten på ett 1000-bitars vinterlandskap. Det fattas fortfarande en kantbit! Måste vara nåt fel nånstans - men var?
När man är uppe och pusslar hela nätterna vänder man liksom på dygnet. Då är det inget kul alls att gå upp så här tidigt. Särskilt inte om man är ensam på jobbet, inte har några möten eller viktiga saker inplanerade och lika gärna kunde ha sovit vidare hemma.
Morgonstund har grus i ögonen!