Här står jag och gäspar. Det knastrar i de annars sammanbitna käklederna och för en liten sekund känner jag mig något piggare. Eller kanske var det bara inbillning? Spänningshuvudvärken ligger på lur och jag vet inte vad jag ska göra för att mota bort den.
Har sovit kopiösa mängder i helgen. Efter ännu en hektisk vecka slog det så till i fredags. Det var eftermiddag, och efter att ha rusat runt både fysiskt och mentalt så kände jag, när jag stod och läste ett förmodligen tämligen oviktigt dokument på datorn, att det snurrade till i huvudet och att jag liksom hamnade i ett parallellt universum. Och så blev jag sådär kall som i alla fall jag kan bli innan jag svimmar. Så jag satte mig ner och kom tillbaka till verkligenheten. OK, det är alltså så långt gånget. Vid det här laget vet jag att panikångesten väntar på att få hoppa fram bakom närmsta hörn för att slå klorna i mig. Så jag inser ju att jag bör gå hem. Men vad gör jag i stället? Jo, tar stöd av skrivbordet och tänker: ”Jag ska bara skriva ut detta dokument och scanna in det och maila det…” Och jag inser ju själv det absurda i det här. Jag är i full färd med att däcka, men ändå ska jag prompt ha iväg något dokument som mottagaren förmodligen ändå inte kan titta på förrän efter helgen. Helt sjukt. Så jag stänger ner allt och stapplar hem och dyker ner i sängen. Och somnar. Sover ett par timmar, går upp och äter lite yoghurt, och somnar sedan om igen. Är ungefär lika trött resten av helgen, och igår var jag också tvungen att sova ett par timmar efter jobbet (somnar ändå som en stock när jag går och lägger mig ”på riktigt” för kvällen). Och förutom denna enorma trötthet så följer det också med allmän orkeslöshet och totalt borttappat engagemang för… typ allt. Så nu kan jag inte ens bestämma mig för om jag vill gå ut och käka ikväll (för något kul borde man väl hitta på på sin födelsedag), och om jag vill gå ut och käka så vet jag inte vart jag vill gå, och jag vet inte vad jag är sugen på, och skulle helst vilja att någon bara bestämde allt åt mig (samt gjorde alla julrelaterade inköp åt mig) och så vidare och så vidare.
Sa jag att jag ser fram emot julledigheten?