Culture beat

Ja, jag är en hårt arbetande kvinna med eget företag och två barn och släkt som kommer på jul och flera dagar därikring och då ska jag vara värdinna och så händer det andra grejer. Och jag jobbar ju men igår hann jag på en hastig lunch smita in på Indiska och köpa en kulturtantsklänning! En helt vanlig mörkt mörkt grå sak i trikå, från the boobs och neråt är den vid och lös. Jag svassar omkring hemma och känner mig kulturtantig. Det bara saknas lite kakfat på mina usträckta armar så skulle det vara fint. Jag tror att jag ska låta min inre kulturtant blomma ut på fredag när vi ska till några kompisar. Jag kan ha benvärmare till! Oh så fint. Jag tänker om mig själv att jag är en varm och omfamnande och sprudlande kafétant men det är ju inte sån jag är, jag är alltid avvaktande till en början, sval, och så vidare. Fine. Det är fint. Sån är jag men jag drömmer ändå om den där glada frispråkiga tanten inom mig.

Jag är trettio och jag känner mig så jävla vuxen! Det är så underbart att landa i det. Jag är barnslig och en idiot rätt ofta men även vuxen. Att se att man alltjämt fortsätter att utvecklas, det är häftigt och intressant. Att märka hur jag tacklar besvärliga situationer på ett annat sätt nu än för ett år sedan, är givande och berikande.

I morgon kväll är det lucia på dagis och jag kommer att sitta där och vara stolt över mina små pepparkaksgubbar. Och i morgon under dagen är det en deadline eller två.
Och nog borde jag köpa lite julklappar.

Nu säger jag guten nacht. Nu ska det här stressade vraket sova en smula.