Tuttarna rymmer!

Tre trötta, fnissiga tjejer var på gymmet igår. Det cyklas och springs på löpband och på en såndär gå-maskin med handtag står jag och trampar, långsamt, håller på att somna. Tar ett halvhjärtat varv runt några maskiner, hittar inte en enda magmuskel och armarna bara hänger och slänger. Jag kommenterar sorgmodigt till A "Jag har ingen kondis alls! Inte ens den gamla dåliga är kvar." Hon fnissar till men säjer ingenting, för hon är en klok kvinna. B lägger sej ner i bänkpress och hivar upp ett halvt ton "Aaaa huuucka!" Jag övergår till stretching. Somnar nästan med näsan över ena knät. Bredvid mej ramlar en vig dansös ner i spagat. På andra sidan sitter stelbenta B och sträcker så det knakar.

Jag ger upp och avlutar det hela med en yoga-hund. A klämmer till med en stark hand mellan skulderbladen och visar hur man SKA göra. Jag påstår att det är en Hund, för det har jag lärt mej av en yogafantast på jobbet, men A fnyser och påstår att det inte är nån riktig vovve. Möjligen en liten chihuahua, fast den är väl nästan en katt? Vi tokfnissar, sådär som man gör när man är för trött. En seriös gym-tjej går förbi och skakar medlidsamt på huvudet. Sen gör vi varsin halvhjärtad Kobra och säjer "Aj" i kör när vi får kollektivt ryggskott.

Bassängen nästa. Varmt, skönt vatten. Det första jag kläcker ur mej när vi kommer ner i poolen är "hjälp, tuttarna rymmer" - nästa fnissanfall medan bästisarna letar efter förrymda bröst som simmar omkring på egen hand. Jag försöker förklara - "alltså, dom ramlar ner" (jo det förklarar väl allting?). Jag ursäktar mej med en gammal, för stor baddräkt med ledsna resårer i BH-delen... Sen ligger vi där och flyter en stund och är i vägen för en målmedveten herre som simmar fram och tillbaka. När han ger upp och försvinner börjar vi diskutera akustiken i simhallen. Vi måste ju prova!

Vi börjar med en gammal folkvisa, trestämmigt, vansinnigt vackert, men ingen bra akustik. Då simmar vi till mitten av poolen och tar en liten "bompa, bomp" i olika tonarter. Det börjar bli riktigt vackert. B tar över melodin och jag rockar loss i vilda improvisationer medan A ligger som en stadig bomp i botten. Vi låter fantastiskt! Medan vi traskar mot bastun börjar vi fundera på ett namn till vår nybildade sånggrupp. Idéerna duggar tätt. Badbrudarna? Kanelsnäckorna? (nej inga Spice Girls här inte) Pink Orange? Incantinents? Carpe cantum? Balsamine? Kastanjettas? Nej, nåt som är gott att äta, sa B och så enades vi om Knäck i kolan! Senare på kvällen kom vi på det perfekta namnet, men det avslöjar jag inte här! Det får ni se på affischerna utanför Globen inom kort!

Efteråt är det fika hemma hos mej. Leverpastejmackor och te, massor av te, och sen glufsar vi i oss alla Pollygodisar som blev över i söndags. Jag antar att slutsumman av kalorierna vida översteg dom få jag lyckats motionera bort, men dom har åtminstone haft lite roligt under tiden.

Bs man påstår att vi inte tränar tillräckligt fokuserat. Man kan inte sitta på en motionscykel framför TVn för då koncentrerar man sej på nåt annat. Fast vi är helt övertygade om att vad som helst som får en att träna nåt överhuvudtaget är bra. Man får hitta motivationen där den finns. I vårat fall är träningen bara en bra ursäkt för att få fnissa och toka oss tillsammans en gång i veckan. Men jag har faktiskt lite träningsvärk i magen efter allt skrattande.