Förbaskade jävla tråkväder. Pruttväder. Bläväder. Spöregn och mörker hela långa dagen.
Nå. Jag knallade i regnet bort till kiropraktorn i morse. Han knakade och brakade som sig bör, och jag fick vrida mig hit och dit och lyfta ben och armar och ha mig. "Håll benet rakt och lyft det så högt du kan!" sa han. Jag lyfte. "Är det allt du kan det?". "Japp." "Du brukar inte stretcha direkt va?". "Nja, alltså, till mitt FÖRSVAR. Jag har alltid varit stel, från första början, och hela familjen är det!".
Mja, okej då, han köpte väl det. Men tydligen borde jag helst komma upp i åtminstone 80 grader med benet i den ställningen, och nä, jag är inte i närheten så ni fattar hur stel jag är? "Jag skrev 'korta fdsklkf-muskler' förut, men nu måste jag skriva dit 'mycket korta fkdsldfij-muskler' sa han och tittade allvarligt på mig.
Joråsåatteh, nu ska jag stretcha fem gånger om dagen. Jag kommer inte alls ledsna, nej då. Inte alls.