Att välja ex med omsorg

Ja, tänk vad fint om man kunde göra det? På ett sätt gör man väl det när man blir ihop med nån - men det är ju inte så att man blir ihop med tanken på att personen kan bli ett ex, och det är ju inte samma sida av personen man ser när man är kär som om kärleken tar slut.

Jag tänkte faktiskt lite på det när jag blev ihop med E, eftersom han snackade så mkt skit om sina ex att jag emellanåt funderade på varför han blev ihop med dem från början. Men jag kände att lite skitsnack kan jag stå ut med, när vi ändå inte umgås längre... vi rör oss inte alls i samma kretsar ändå.

Älsklingen har ett rätt spännande ex, däremot... en sån där som på nätet snokar rätt på folk han umgås med - hon hittade exet till en tjej M umgicks med och de fann varandra i en gemensam bitterhetskampanj förra hösten. Alltid bra med en hobby.
Trots att de har en del gemensamma saker ihop fortfarande totalbröt hon all kommunikation för nån månad sen - vägrade svara på vare sig brev, e-post, sms eller telefonsamtal. Lite pyssligt.
De delar på ett förråd som hon inte betalat för på ett tag och därför nu ska flytta ut sina saker från. Det återstår väl att se när M får tillbaks nyckeln dit...
Hon fick för sig att M och jag skulle flytta ihop i februari när jag skrivit nåt om att jag skulle flytta.
Hon håller ett gäng DVD-skivor som gisslan för att hon inte hittar sin router. Eftersom hon inte hittar den måste M ha tagit den, verkar resonemanget gå. Alltså ska han ge henne en ny för att få tillbaks sina skivor. Från början var budet att hon inte hade råd att köpa tomskivor för att kopiera skivorna, varvid M köpte skivor åt henne.

Hela grejen är bara absurd och det är frustrerande att inse hur hopplöst det är att försöka lösa en konflikt när ena parten är fullkomligt ointresserad av att komma överens.

Jag är fullt medveten om att jag bara ser den ena sidan av den här ex-relationen, och jag är övertygad om att Zs bild ser HELT annorlunda ut. Jag kan rätt ofta gissa mig fram hur hon resonerar, men stör mig mest på att det känns som att hon lägger ner så mkt energi på så onödiga saker. Varför ägna tid och ork åt att vinna småaktiga prestigepoäng på nåt som skulle kunna avklaras och vara UR VÄRLDEN på så mkt kortare tid om man bara gick in för att lösa problemen istället för att försöka VINNA?

Jag har å andra sidan aldrig riktigt förstått sånt.
Femåringen i mig vill oxå vinna poäng, men jag låter henne sällan hållas.

Äh. Jag stör mig väl mest för att hennes beteende gör M på dåligt humör, och på det sättet påverkar hennes handlingar även MIG, trots att vi aldrig träffats och jag aldrig haft med kvinnan att göra. Och det stör mig att jag låter en person jag aldrig träffat rubba mig. Så är det.