blablablablabla

Treåringen har snappat upp att femåringen tycker att en viss låt är outsägligt sorglig. Nu går han och sjunger med sprucken ledsen stämma, "mamma, sångerna är sorgsnnaaaa" som ju är inledningsfrasen i låten, hela tiden, bara för att retas med sin storebror. Det är lite taskigt. Men ganska underhållande.

Magsjuka härjar. Men ännu en ganska lindrig sådan. Och det är ju jobbigt men ändå ett slags undantagstillstånd, vi är lediga alla fyra, men utan den där hetsen som finns på helgerna, då det ska städas och handlas och umgås och mysas och göras nytta. Nu kan vi bara vara. Mannen växlar mellan hårdrocksgitarrspel på playstation och folkmusik på fiolen. Barnen leker med lego och pratar bokstäver. Som vanligt. Storen är lite på gång att knäcka åtminstone skrivkoden, han ljudar högt och frågar om olika ord att skriva, nyss skrev han SÖT på ett stort papper som han gav mig. Andra ord under dagen: VED, APA, KAKA, BIL.

Jag sitter och lyssnar på Damien Rice och vacklar mellan hemmamyskänslan och det lite sotiga arga som finns där inne. Jag måste nog se Little Miss Sunshine ikväll. Då borde man väl bli glad?

Annars är det nya knarket l-word. Jag är lika förutsägbar som alla andra heterobrudar (eller ALLA brudar förresten) och tycker att Shane/Katherine Moennig är så het.