Tankar om
AnnA 2007-10-21 13:22 (6 kommentarer)
att leva. Och framför allt, hur man ska leva.
Det är så svårt. Skräckupplevelsen på E4 härom helgen har satt sina spår. Positiva såna.
För jag inser hur mycket man har att vara tacksam över. Vi är friska, bor i hus och jag har jobb. Tittar jag bakåt några år, ser jag att jag faktiskt har åstadkommit en hel del.
Jag och flickorna bor i hus nu. Det är underbart! Bilen är ganska ny och pengarna räcker både till mat, räkningar och lite annat till hemmet. Det ger en känsla av trygghet och det är skönt.
Det är här mina tankar börjar göra nya banor.
Alla dessa praktiska tankar om hur livet skall bli ännu bättre. Det mesta har sitt ursprung i ekonomin. Har man som jag levt på gränsen i många år, där pengarna räckte precis till hyra, räkningar och billig mat behövde man inte fundera på något mer.
De sista året tjänar jag mer, det blir lite pengar över, när räkningarna är betalda. Fast enligt bankens normer har jag fortfarande knappt så jag klarar mig. De vet inte vad ekonomi är :o)
Mitt huvudbry är hur jag ska staka ut vägen i fortsättningen. Ska jag spara varenda peng som blir över? Huset behöver ju renoveras efter hand, framför allt köket. Och som alla vet så är det dyrt. Eller ska jag spendera lite mer för att få lite mer guldkant på vardagen?
Strunta i stora ingrepp och leva ett par år framåt mer för dagen?
Detta låter kanske fånigt. Fast om jag inte stakar ut vägen, så försvinner både pengar och tid ändå. Till ingenting känns det som. Just nu har jag nog gjort lite av varje, men det känns inte riktigt bra. Varför vet jag inte.
Har dåligt samvete om jag handlar, även om det är nya sängkläder som vi behöver.
Jag är samtidigt rädd att strävan efter att få det bättre, suddar ut insikten om att vi faktiskt har det bra. För några år sedan var just drömmen om att bo i hus den högsta. Nu gör vi det.
Jag vill inte trilla i fällan att mäta hur bra vi har det med platt-tv och andra prylar. Vill att flickorna ska se att det finns andra saker som gör en lycklig mer än att shoppa.
Sen finns det saker som gör att livet blir/känns lyxigare tack vare det. Den känslan måste ju också få finnas. Svårt det här.
Mitt mål var att byta bil och köpa hus. Nu har jag gjort det, och plötsligt känns det som jag har tappat fokus i livet. Skumt.
Har ni orkat läsa så här långt är jag glad för kommentarer. Om ni förstod nåt av mitt svammel. Knappt jag gör det själv :)
Det är så svårt. Skräckupplevelsen på E4 härom helgen har satt sina spår. Positiva såna.
För jag inser hur mycket man har att vara tacksam över. Vi är friska, bor i hus och jag har jobb. Tittar jag bakåt några år, ser jag att jag faktiskt har åstadkommit en hel del.
Jag och flickorna bor i hus nu. Det är underbart! Bilen är ganska ny och pengarna räcker både till mat, räkningar och lite annat till hemmet. Det ger en känsla av trygghet och det är skönt.
Det är här mina tankar börjar göra nya banor.
Alla dessa praktiska tankar om hur livet skall bli ännu bättre. Det mesta har sitt ursprung i ekonomin. Har man som jag levt på gränsen i många år, där pengarna räckte precis till hyra, räkningar och billig mat behövde man inte fundera på något mer.
De sista året tjänar jag mer, det blir lite pengar över, när räkningarna är betalda. Fast enligt bankens normer har jag fortfarande knappt så jag klarar mig. De vet inte vad ekonomi är :o)
Mitt huvudbry är hur jag ska staka ut vägen i fortsättningen. Ska jag spara varenda peng som blir över? Huset behöver ju renoveras efter hand, framför allt köket. Och som alla vet så är det dyrt. Eller ska jag spendera lite mer för att få lite mer guldkant på vardagen?
Strunta i stora ingrepp och leva ett par år framåt mer för dagen?
Detta låter kanske fånigt. Fast om jag inte stakar ut vägen, så försvinner både pengar och tid ändå. Till ingenting känns det som. Just nu har jag nog gjort lite av varje, men det känns inte riktigt bra. Varför vet jag inte.
Har dåligt samvete om jag handlar, även om det är nya sängkläder som vi behöver.
Jag är samtidigt rädd att strävan efter att få det bättre, suddar ut insikten om att vi faktiskt har det bra. För några år sedan var just drömmen om att bo i hus den högsta. Nu gör vi det.
Jag vill inte trilla i fällan att mäta hur bra vi har det med platt-tv och andra prylar. Vill att flickorna ska se att det finns andra saker som gör en lycklig mer än att shoppa.
Sen finns det saker som gör att livet blir/känns lyxigare tack vare det. Den känslan måste ju också få finnas. Svårt det här.
Mitt mål var att byta bil och köpa hus. Nu har jag gjort det, och plötsligt känns det som jag har tappat fokus i livet. Skumt.
Har ni orkat läsa så här långt är jag glad för kommentarer. Om ni förstod nåt av mitt svammel. Knappt jag gör det själv :)
vajlan
jag förstår mkt väl o tycker det är långt ifrån svammel. kopplar också ihop det med din tidigare text om att vilja släppa lite av kontrollen o leva mer i nuet. nu fick du oväntat o på ett hemskt sätt en bra påminnelse... jag kan inte råda, för jag är på tok för mkt ur hand i mun för att säga nåt om ekonomi. däremot kan jag säga att pengaspörsmål som pengabråk o pengaångest mkt ofta står för nåt annat, en tillitsbrist eller orättviseproblematik i ett förhållande t ex. så man ska inte stirra sig blind på siffrorna utan försöka se bakom, om man är rädd att inte klara sig fast det inte riktigt finns täckning för den skräcken t ex. bottnar den i nåt annat? usch, nu svamlar JAG känns det som. jag vet att jag kan bli petimätrig med pengar när jag känner mig förfördelad på andra sätt, bara som ett exempel. sen tror jag på att försöka att inte bedra sig med att man inte har råd med X för att sen blåsa mångdubbelt mer på nåt som absolut inte är nödvändigare o som inte GER mer. det ser jag ofta, med folk som säger Jag har inte råd att träna/köpa kläder/gå till terapeut/whatever o sen super upp dem, äter smågodis för offantliga summor, inte tänker på VAR de handlar mat, köper smink som står oanvänt osv.. och detta helt utan att SE att det är samma pengar! själv kan jag t ex köpa pärlor för tvåhundra, men gå o köpa en topp på hm för samma pengar, nej men nej det går inte, jag har ju inga pengar, jag kan inte köpa kläder!! pärlorna är nåt annat, det är ju en besatthet, SÅNT kan man inte styra över! ;)
2007-10-21 13:38:07
jag
känner igen mig i det där...jag har också haft tuffa ekonomiska år, nu har det lättat och jag har till och med lyckats få ihop en liten buffert på banken. ÄNDÅ tar det fortfarande emot att handla annat än det som är absolut nödvändigt, "man vet ju inte vad som kan hända". det har blivit bättre, men jag får fortfarande liksom peppa mig själv att DET HÄR ÄR DU VÄRD.
förut låg mitt fokus att klara mig. nu finns det utrymme för mer, och då är mitt nya fokus att ha det bra. sedan behöver det nödvändigtvis inte betyda platt-tv och märkeskläder, det är inte intressant för mig, utan att kunna känna att jag kan unna mig någonting som inte fanns i det gamla, om det sedan bara handlar om att man väljer brämhults juice istället för euroshopper, det viktigaste är, tycker jag, att man inte glömmer varför man gör det. nu svamlar jag också... :)
förut låg mitt fokus att klara mig. nu finns det utrymme för mer, och då är mitt nya fokus att ha det bra. sedan behöver det nödvändigtvis inte betyda platt-tv och märkeskläder, det är inte intressant för mig, utan att kunna känna att jag kan unna mig någonting som inte fanns i det gamla, om det sedan bara handlar om att man väljer brämhults juice istället för euroshopper, det viktigaste är, tycker jag, att man inte glömmer varför man gör det. nu svamlar jag också... :)
2007-10-22 07:17:09
AnnA
Jag vet inte om det finns något bakom, mer än rädslan att pengarna inte ska räcka.
Ett problem är att jag inte kan fokusera på vad jag ska göra. Fortsätta snåla för att vi ska få det bättre sen = renovera hemma osv. Eller leva upp pengarna med en lyxigare vardag. Och fortsätta leva med trista tapeter och golv.
Det andra är det ständiga dåliga samvetet när jag handlar något. Handlar jag till barnen är det ok. Handlar jag till hushållet eller mig själv så har jag ågren, länge. Och då är det inte smink, smycken, tidningar och godis jag menar. Det köper jag nästan aldrig.
Utan kläder och husgeråd. En sak jag gör som spär på det dåliga samvetet är att jag nu försöker köpa kvalitet. Man kan få 3 par stövlar för de jag köpte förra vintern. Eller dubbelt så många handdukar som jag köpte förra månaden. Då kommer tanken att det är väl onödigt att köpa så dyrt.
Vem tror du att du är?
Ja ja, hur man än vänder sig..
Ett problem är att jag inte kan fokusera på vad jag ska göra. Fortsätta snåla för att vi ska få det bättre sen = renovera hemma osv. Eller leva upp pengarna med en lyxigare vardag. Och fortsätta leva med trista tapeter och golv.
Det andra är det ständiga dåliga samvetet när jag handlar något. Handlar jag till barnen är det ok. Handlar jag till hushållet eller mig själv så har jag ågren, länge. Och då är det inte smink, smycken, tidningar och godis jag menar. Det köper jag nästan aldrig.
Utan kläder och husgeråd. En sak jag gör som spär på det dåliga samvetet är att jag nu försöker köpa kvalitet. Man kan få 3 par stövlar för de jag köpte förra vintern. Eller dubbelt så många handdukar som jag köpte förra månaden. Då kommer tanken att det är väl onödigt att köpa så dyrt.
Vem tror du att du är?
Ja ja, hur man än vänder sig..
2007-10-22 09:53:53
vajlan
det är just det där med Vem tror du att du är som jag ville komma åt.. sånt är ju psykologiskt och inte ekonomiskt. förstår du? jag säger inte att du ska gå till en toktant för den skulll, men försöka luska lite mer i var tankarna kommer ifrån. då går det också lättare att bli av med dem, om det är det du vill.. och så en sak till, det är himla bra att du inte överkonsumerar i ett försök att göra en L'Oreal (Because i'm worth it).. det är också ett jädra ekorrhjul o jag har sett många hamna i det! inte kunna låta bli att handla för att MINSANN UNNA SIG, fast de absolut inte har råd.
kan du inte prata med barnen lite också, inte om de vill sätta sprätt på guldkanten eller ej, men KRING sånt som nya tapeter? ofta vill de nåt helt annat än det man inbillar sig. mina har oftast bara velat ha folk omkring sig t ex.
kan du inte prata med barnen lite också, inte om de vill sätta sprätt på guldkanten eller ej, men KRING sånt som nya tapeter? ofta vill de nåt helt annat än det man inbillar sig. mina har oftast bara velat ha folk omkring sig t ex.
2007-10-22 12:02:15
Anni
Det kanske är bra att ha ett mål att se fram emot. Nu har du fått ditt hus - målet är uppfyllt - och då kan det bli lite tomt mitt i glädjen - vad ska jag sikta på nu?
Kanske kan du lägga undan lite till renovering men unna dej lite guldkant på vardagen oxå?
Huvudsaken är väl att du landar i att du FÅR unna dej att vara glad och njuta av det du har kämpat för och uppnått nu.
Kanske kan du lägga undan lite till renovering men unna dej lite guldkant på vardagen oxå?
Huvudsaken är väl att du landar i att du FÅR unna dej att vara glad och njuta av det du har kämpat för och uppnått nu.
2007-10-22 13:39:20
Anni
Jo och lite psykologisnack oxå. Det där med dåligt samvete. Varför? Varifrån kommer den där känslan? Vem är det som missunnar dej handdukarna eller vad det nu är? Kanske nåt att på sikt försöka städa bort ur tankarna?
2007-10-22 13:41:41
Info
- Namn
- -
- Född
- -
- Hemstad
- -
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2006-09-25
- Antal texter
- 1 211
- Övrigt
Valspråk
Inget är så illa, att det inte kan bli värre..
Utmärkelser
- Lövtävlingen 2007