Jag orkante!

Det är ju inte som att jag jobbar ihjäl mig. Och ändå är jag så trött! I dag åkte jag till Sthlm för ett möte, men tydligen hade vi missuppfattat varandra och mötet är inte förrän om två veckor. Jag blir känslig men hänger lite trött med i en jargong jag inte riktigt gillar. Konflikträdd är jag också. Något så extremt. Jag måste börja fundera på vad som ger och vad som tar.
Jag blir elak mot mig själv. En hel Stockholmsdag, nästan, gick jag runt och var elak, tänkte elaka saker. Men sen fångade en snäll vän upp mig och tog hand om mig.

Och någon ringer och vill att jag ska göra en hemsida åt en kennel. "Äh, inte kan jag sånt" säger jag lite blygsamt men det slutar med "det ska vi nog kunna ordna", för jag hatar att behöva säga nej, och det är flera nya sociala grejer pågång, nya människor som vill träffas, och det är smickrande, och roligt, och det är bröllop åttio mil bort på lördag, och det är roligt, och bra, men jag ORKANTE!

jag orkar inte titta på nya tv-serier heller. Och i min hals sitter något bronkitliknande, varje gång jag hostar gör det svinont och känns som om jag ska dööööö. Det är jättemärkligt för jag är inte ens sjuk.

Och nu måste jag knyta ihop en text som ska vara på chefens bord klockan 08.00 i morgon. Det kan man ju undra hur det ska gå med tanke på hur obalanserad jag verkar. Blöööö.