Lillkissen äter kikärter. Storkissen visar sig förvånansvärt beskyddande mot en blå, tufsig pälsboll (våga er för fasiken inte i närheten av den, då får man både fräs och morr och slag, i alla fall om man heter lillkissen).
Matten svalde en fluga på väg till affären och har det molande illamåendet som är kvar av en huvudvärk, dold av ibumetin. Matten har tittat på tusen avsnitt av Cityakuten i helgen och det sista var så hemskt att hon måste se en till för att kanske slippa må dåligt.
Mått dåligt har matten gjort i helgen ja. Och hon skulle önska att hon kunde be dåligmåendet fara och flyga men hon har åtminstone insett att det faktiskt är hon själv som tillåter dåligtmåendet att komma och bara hon själv som kan få det att gå iväg igen. Det är inte en egen person, faktiskt.
Roligare är att matten drömde fantasydröm inatt igen. Som vanligt svårbeskriven: men det innefattade utraderande av medvetanden men kärlek som liksom gick igenom och stannade kvar så att när jaget i drömmen träffade kärleksföremålet igen så kom allting tillbaka. HA. Screw you onda vaddetnuvar som raderade medvetanden. Fast sen gick jaget upp i atomer (bokstavligen!) tillsammans med sin syster men kärleksföremålet (som såg ut som John Stamos i Cityakuten) kunde, bara genom känslan, locka tillbaka jaget till livet och till en hel människa igen. Fast bara jaget, inte systern. Osis.
Fast nu måste matten gå och plocka lite bajs.