sjuk söndag

Dag förvandlas till kväll. Jag ligger i vårt faktiskt vackra sovrum, och ser ljus dag gå över i regnig eftermiddag och sen en mörk septemberkväll. Bredvid mig växer sig högen av snorpapper större och större. Ibland slumrar jag, men mest läser jag i gröna snygga "Middlesex" som jag har kvar många härliga sidor i.

Sjuk är jag, och samtidigt överväldigad av gårdagen. I köket står matrester och läskflaskor och ölflaskor som aldrig blev urdruckna. Blommor, presenter och chokladkartonger.

Igår pratade vi om astrologi; tror man, tror man inte? Min man vet en sak: han känner endast tre människor som får en glupande aptit när de är sjuka. De flesta tappar aptiten, men dessa tre blir extra hungriga. Det är hans fru, hans far och hans ena son. Vi äter och äter. Vi tre är också födda i tvillingarnas tecken. Och ja; jag går och tittar in i kylskåpet, trots huvudvärk, trots allt detta snor, trots halsontet. Hungrig. När min man är sjuk blir jag nästan irriterad på hans icke-aptit: "du måste ju äta!".

Och jag har ju ett trettio år gammalt halsband på mig, på silverberlocken står det på ena sidan mitt namn, på andra sidan är symbolen för tvillingarna präglad, två människor, hand i hand. Min minsta son är mig nära och håller den i sin hand, tittar på bilden, frågar: Vilka är det här?
Jag säger: Vilka tror du?
Du och jag! säger han förtjust.

Och jag börjar känna att livet blommar. Det har det väl gjort en längre tid, men det börjar bli så tydligt. Jag välkomnar det här att bli äldre, jag är tacksam för alla vänner vi har och de nya försiktiga vänskaper vi är i början av.
Nu har vi september framför oss. Det har precis börjat, med svarta nätter och en skördemåne som är i nedan.