För nästan två år sedan ringde jag det där samtalet som jag förberett mig för så länge. Det som sa "hej, jag mår så dåligt att jag inte tar mig ur det själv".
Och nu, när människor frågar mig hur jag mår kan jag ärligt svara "bra!". Till och med "finfint!". Och det, hörni, det är stort det. Det hände senast sommaren för tre år sedan, och även då var det en förunderlig upplevelse.
Nog har flytten och nya fina lägenheten en hel del att göra med allt detta, och visst kommer det bli andra tider, men det gör inget för jag mår bra NU. Och jag har energi, herregud energi! När jag kommer hem och är trött och har huvudvärk så kan jag ändå installera diskmaskinen (diskmaskinen!) och sen laga potatisgratäng och städa. Det ni!
Och nu måste jag kolla till tidigare nämnda gratäng så den inte blir en sotfläck.