I dag satt den här slitna gamla småbarnsmorsan vid köksbordet och målade naglarna. Det var ett halvår sen sist, men i dag fick jag alltså ett ryck. Jag må ha fett hår, jag må vara osminkad och svettig, men mörkröda naglar ska jag ha! Frid och fröjd, barnen tittade på en film och softade. Jag höll just på med att måla vänsterhandens naglar (=svårast) när jag från toan hörde "Klar! Mamma, jag är klar!". Okej. Femåringen hade gjort nummer två. Och där satt jag med spretande fingrar. Men jo, det är ju ett sånt där racerlack som ska torka på sextio sekunder, så jag gick till badrummet. Dörren var låst. Vanligtvis låser jag alltid upp lätt som en plätt med en nagel, men inte nu: jag fick gå till köket och hämta en kniv. Låste upp, hjälpte det stackars barnet och sen kom treåringen: "Mamma jag måste bajsa!"
Eeeh. Poor me. Fast det gick ju. Men jag spretade med fingrarna.
Så går det när man försöker vara lite vardagsglammig. Sen begärde femåringen att få röda naglar han också, så nu är vi två. Bara en av oss har dock en döskallering.