Mfffff

Okej. Det blev många mil, det blev mycket hårdrock i bilen, det blev besök både här och där. Hem kom vi med både fruktbröd från Järna och äppelmust från Kivik. Samt choklad från Stockholm och en surdegsklutt från Småland (just den lilla klicken kommer från en rysk surdeg, nångång på sjuttiotalet). Vi har suttit vid havet och ätit picknick, vi har promenerat i Ystad, vi har ätit lunch i Falkenberg. Vi har upplevt jordens värsta hagelskur. Intrycken är många och igår när vi kom hem städade vi snuskkylen och sen sjönk vi liksom ner på varsin stol och var helt... trötta. Slut.

Men det mest fantastiska med alltihop? Våra vänner. Vänner och familj, överallt. Det kniper långt in i hjärtat när jag tänker på hur fina alla människor är.
I Stockholm finns Pocks och hennes Frasseman. Där började vi vår resa. Det kunde knappt ha börjat bättre än så. Fina fina människor.

Och nu återgår saker till det normala. Barnen älskar att vara hemma och sitter tysta i varsitt rum och bygger med lego och njuter av stillheten och lugnet. Vi dricker kaffe och packar upp, lite lojt sådär. Men surdegsklutten ska börja matas och snart ska vi fixa med ved inför vintern.
yeah.

Och ja. Alla hämningar i matväg släpptes på semestern så med mig hem har jag ett par extrakilon. Jag försöker tänka positivt och gilla min ännu mer runda kropp men det är ju svårt. Så nu blir det åtminstone ett försök till åtstramning. Skärpning.

Nå. Det är gott att vara hemma igen.