Mother

Så min mamma kom. Vi äter mat och dricker lite rödvin och blir lite tipsy fast innan det sitter hon i kökssoffan med en unge på varje sida och så läser hon en bok för dem, hon bara finns här så självklart och fint och efter middagen går vi en promenad med magarna fulla av mat, och pratar på. Det regnar ett milt regn. Milt och fint. Och jag sköljs över av den där släktkänslan; det är häftigt att vara vuxen och se det på ett annat vis. Föräldrarna är inte det där helt självklara bihanget som när man var barn. Inte samma knytning, beroende. Det är på ett nytt sätt. Jag känner släktskapets kraft bara strömma mellan oss helt plötsligt, och jag är tvungen att lägga armen om henne och säga att det är fint att hon är här, och jag hör ju att våra röster är lika och jag ser ju att vi har samma kroppsbyggnad och ungefär samma gångstil, samma virriga snabba hjärna och flummiga prat. Ögonen, rastlösheten - det har jag från pappa. Men mycket från mamma. Och just nu är hon inne och umgås med mina svärföräldrar lite. Hänger liksom. Jag önskar att det vore så här jämt, varje vecka, inte bara några gånger per år.

Nu ska jag ner och spela "mother" (Danzig) på mitt tv-spel. Som en liten hyllning.