Men gud, jag kan verkligen inte hantera pengar längre. Eftersom jag kommer tjäna ap-lite i sommar har jag lånat en summa pengar av mina föräldrar som ska tjäna som buffert under sommaren. Och sen kom skatteåterbäringen. Och så blev det ju inget kattköp och den nya katten kommer kosta mindre. Så nu tycker jag visst plötsligt att jag är rik. Men det är jag ju inte.
Nåja, efter att ha gått på stan ett par timmar på förmiddagen och gjort inköp av de mer eller mindre nödvändigare slagen (p-piller, tandkräm, steps, vitt linne...) gick jag förbi Ecco-butiken på vägen hem.
"Det är inte meningen att vi ska göra så här ont bara efter ett par timmar på stan" sa fötterna som var istoppade i ett par tofflor från Wedins.
"Tyst", sa jag. "Ni har bättre skor hemma."
"Pffff" svarade fötterna. "Vilka då? Två par dassiga gympaskor som vi trampar snett i, ett par måhända fina, men inte vidare stötdämpande, Camperskor och ett par gamla Birkenstock på jobbet? Birkenstock är inte så bra som du tror..."
Vid det här laget hade fötterna styrt in mig i butiken och jag såg mig grabba tag i ett par sandaler av sportig modell, inte alls min typ av skor. Rätt storlek fanns där och på med skorna och igen med kardborrbanden. Och 41-orna omslöt föttterna som om de aldrig gjort annat, och fötterna jublade och andades ut av lycka över att få stötdämpning under sulorna.
"De här vill vi ha!" ropade fötterna.
"Tyst, de är dyra!" sa jag.
"Men det är värt det när det gäller skor, det säger du ju jämt. Och Camperskorna var dyrare."
"Tyst, de är fula. Camperskorna var iaf dösnygga, inte döfula."
"Vi bryr oss inte! Du har pengarna på kontot, och vi vill haaaaaaa."
Och plötsligt stod jag vid disken och muttrade till butiksbiträdet något om sköna men fula skor och hon log och sa att ibland får man offra lite. Och så drogs 800 kronor från mitt konto och nu står kartongen i hallen.