Och timmarna vandrar och dagarna går höll jag på att säga. Nä men en katt skulle ha kommit till mig förmiddags men inte ett ljud har jag hört och ingen svarar på samtal och sms och ingen har varit och tagit kastreringsstygn på djursjukhuset heller, som det sades att det skulle.
Och jag blir ju sur och vill ha en jävligt bra förklaring och allting tar alldeles för mycket kraft så att jag bara vill försvarssova men hursomhelst så behöver ju min kisse en kompis. En snäll och lite lekfull dam eller herre som är van att bli hanterad, tack.
Fan också. Mänskor.