Jag tror det var strax innan jul 1998. På fredagarna efter att veckans lärarpraktik var avslutad brukade jag smita tillbaka till universitetet för att skriva och besvara e-mails. Inbiten skriva-brev-nörd som jag var/är tyckte jag såklart att det här med e-post var helt fantastiskt; bara skriva och skicka iväg, och så snabbt! Då (i något svagt ögonblick och förmodligen också beroende av att jag vid den tidpunkten insett att jag, efter en termins lärarpraktik, inte skulle vilja jobba som lärare) kläckte jag ur mig något i stil med: "Tänk om man hade ett jobb där man kunde sitta och maila hela dagarna!"
Nu är jag inne på jobbet och försöker beta av all e-post som dräller in till mig, och så himla kul är det faktiskt inte. Fast det är väl förvisso skillnad på privat e-post och jobbrelaterad sådan. Och så försöker jag tänka ut smarta strategier för att minska e-postflödet till oss, men det är lättare sagt än gjort. Nåja.