...låter katten och det misstänks onekligen löp, men hon är ju bara barnet! Matten, dvs jag, har inte det största tålamodet med damen dock, när INGENTING hjälper.
Och jag, jag är helt sänkt jag. Jag misstänkte först helgen (och varför vet mest bara jag men jag orkar inte riktigt dra upp det här). Men sen har jag ändrat mig till att tro att det är stressrelaterat. Jag hinner ju inte med. Och nä, det hjälper inte när stressen stänger ner mig direkt :P.
För jag måste jobba så mycket jag får, och jag ska på något vis kunna fundera på analyser och forskningsöversikter och så måste jag köpa mat till katten och det verkar jag inte heller hinna med och kören, fast den har jag tagit paus från från och med idag, och sen måste jag liksom diska (Betty, jag måste diska!) och laga mat och ha mig också.
Och så säger kattdamen MJAU tusen gånger i rad och det hjälper inte alls.
För huvudet fungerar inte och kroppen gör ont överallt och allting är så SEGT och LÅNGSAMT.
Nä. Jag vill gå i ide. Tack.