Variation

Sätter mej i min lilla bil - min frihet - och åker iväg. Bort från trång, trist vardag, en flykt i jakt på mej själv, den jag en gång var.

Jag tänjer på gränser som börjat stelna, jag övervinner mina egna begränsade fördomar och känner livet i mej igen. Gamla vänner ger nya svar, jag hittar tillbaka till sidor av mej själv som jag glömt bort och förstår att jag är så mycket större, kan så mycket mer och att bara jag själv måste tvinga mej att våga.

Hittar tillbaka till min botten, återfinner mitt språk, mitt milda vanvett. Spelar dataspel halva natten, struntar i att sova, struntar i att vara så förbaskat präktig och ordentlig. Det ordnar sej! Bort med alla borden och rädslor!

Jag är mej själv igen! Kommer ihåg varför jag fattade de beslut jag gjorde och inser att förändring kommer sakta smygande och att allt försvinner om det inte ständigt återerövras.

Inte futtig och frustrerad längre! Jag behöver bara variation, utmaningar, en påminnelse om att det bara är jag själv som förminskar min värld. Världen är så stor! Varför nöjer jag mej med ett litet hörn när jag inte alls måste?


Stockholm är hemma! Varje plats har sina minnen på gott och ont. Men det är min stad!

En långhelg där, för att hitta tillbaka till den jag en gång var, till den jag vill vara. I staden får jag lov att vara vem som helst, utan färdiga mallar att passa in i. Det ger frihet att definiera om mej och tänja på gränserna.

Samtidigt finns där en stor trygghet i vännerna som finns kvar där, minns en gemensam historia, påminner om vem jag en gång var och ger referenspunkter.

När jag varit där och hämtat kraft kan jag åka tillbaka igen och uppskatta den lilla staden för vad den är. Hem till nya hemma, men med ny luft under vingarna.

Småstadslivet är ingenting för mej. Jag begränsar mej själv, försöker passa in i ramen men den passar mej inte, har aldrig gjort det. Men jag trivs här också. Måste bara ut och hämta ny kraft ibland, och tvinga mej själv att inte krympa.