Två nätter i rad har jag grälat med mamma. Jag minns inte vad grälen handlat om men åh, så arg jag har varit. Och jag har kunnat säga ifrån och argumentera utan att börja gråta och utan ångestklumpen och utan att bli tvärtyst eftersom jag är så rädd att säga något jag kan ångra. I första drömmen tänkte jag "åh så bra att jag kan göra det här nu!" tills jag upptäckte att det bara var en dröm och därför inte räknades. Äsch.
Jag sitter inne i min lägenhet och äter choklad och dricker kaffe och ska alldeles strax ta tag i forskningsöversikten. Jag gick en promenad och köpte kattsand bland annat och katten fick en långhårig pälsmus och blev lycklig. Nu ligger hon på sin klöspelare och ser nöjd ut.
Jag försöker minnas minnesvärda valborgsmässoaftnar. När jag var fem år var jag övertygad om att man firade valborg för att jag fyllde 5,5 år. Det var fint.
När jag var sexton (=1995) och gick första året på gymnasiet var jag hos nya bästa kompisen och blev bjuden på vin och vi snodde tequila av hennes mamma och hamnade på järnvägskiosken mitt i natten bland massa långhåriga (= mycket åtråvärt på den tiden) killar. Min kompis hånglade både en och två gånger och jag satt och värmde händerna på ett gammalt strul och pratade med hans SÅ snygga storebror och var lycklig.
2000 var jag med en annan nyvunnen vän. Vi började hemma hos henne och skulle sedan leta upp hennes pojkvän där det skulle vara fest. Hon hittade honom ensam i lägenheten pratande med en okänd tjej. Hon blev vansinnig och de grälade högljutt och jag vandrade hem.
2003 rymde jag ut till folkhögskolan. Där var lugn och trygghet. Brasa och promenad och bara sådär fint.
Ifjol hittade jag mig en kortvarig kk (hoho).
I år ska jag sitta här i min lägenhet och skriva lite uppsats och ikväll ska jag kryssa mellan fulla människor och burkar och vinflaskor hem till kompisen (samma som 2000) och äta middag. Sen ska jag nog gå hem och sova.