Mycketfuldag

Det här kroppsliga dåliga självförtroendet är svinjobbigt och förmodligen kopplat till ett par kg plus och ett grandiost sockersug samt väntande kvinnoprobs (aka mens). Det är sjukt jobbigt. Nu har jag gjort mig snygg med den svartvitrutiga femtitalskjolen och svart tröja och leggings förstås och lilla svarta koftan. Håret uppsatt (såklart) och sminket på. Svärmor säger "vad du är snygg!" men jag blir osäker och ganska säkert kommer jag att byta om till ett par vanliga tråkbyxor innan jag åker till jobbet. Jag vill vara snygg och osynlig på en gång, och i ny kjol blir man INTE osynlig. Jag oroar mig för min breda röv. Jag kan se att jag ser rätt snygg ut samtidigt som jag tycker att jag är fulast i världen. Det är HEMSKT HEMSKT jobbigt, jävlaskitjobbigt.

Och på grund av nämnda pluskilon och svullen mensmage kommer jag inte i de byxor jag har, bara det vanliga gamla tråkparet och hur kul är DET? Då känner jag mig bara ännu fulare och de byxor jag inte kommer i just nu ligger på en stol och hånflinar åt mig.

Håret är fult och huden är ful. Blablabla.