8 vita rockar

Utskriven och hemma igen.

Dagen började tidigt, men det var som vanligt lång lång väntan. En sköterska kom och tog lite blodprover. Sedan somnade jag. När jag sedan vaknade tvärt stod det åtta personer i vita rockar runt min säng och stirrade på mig. Inte ett leende, bara stirrande. Vilken mardröm! Tog en liten stund innan jag hajjade läget. Det var en överläkare, en vanlig läkare och sex stycken kandidater.

Överläkaren var den som ledde hela proceduren, och det gjorde hon med fast hand. Hon var stram. Inte trevlig eller otrevlig, bara korrekt. Hon frågade lite, och började sedan prata IVF. Hon förklarade att jag ska få remiss till fyra olika specialister. Det ska tas hudbiopsi, göras MR av skallen, en öronläkare ska säga sitt om yrseln och en ögonläkare ska ta reda på varför jag har synnedsättning.

Läkaren förklarade vidare att om man hittar minsta tecken på organengagemang i min sjukdom kommer IVF inte på fråga. Njurarna kan paja, hjärtat kan paja, jag kan bli förlamad och i värsta fall dö. Det var ord och inga visor. Jag fattar bara inte varför ingen läkare under de två år som IVF har diskuterats har sagt något om detta. Jag har bara fått svävande svar som att "det brukar ju gå bra", och "det går nog fint det här"... Jahapp, det är mer eller mindre kört då? Överläkaren försökte också övertala mig att göra ännu en LP, och jag orkade inte vägra idag också. Men om det blir aktuellt igen så kommer jag tvärvägra. Hellre ättestupan.

Sedan var det lunch. Det var precis som igår en sörja med kött och potatis. Inte jättekul, men det smakade helt okej för att vara storköksmat.

Efter lunchen kom en sköterska och tog ännu fler blodprover. Sedan var det bara att vänta och vänta. Och till sist kom samma läkare jag träffade igår. Hon gick igenom lite mer vad som sades av överläkaren i morse. Hon förklarade att det är ju inte alls säkert att IVF inte kan komma i fråga. Och hon förordade en second opinion av en annan specialist. Även om hon inte sa det rent ut förstod jag att hon nog inte höll med om att IVF är så riskabelt. Sedan sa hon att "ja, vi vet ju ännu inte säkert att det verkligen är SLE". Jahapp, så kom det igen. Jag har hört det så många gånger och så har jag ifrågasatt det, och nästa läkare säger att SLE-diagnosen är helt fastställd utan tvivel. Så frågade läkaren återigen om jag hade haft utslag och jag förklarade att jag haft klassiska fjärilsexantem som är väldigt specifikt för SLE och då ändrade hon sig och sa att det nog är rätt så säkert då. Denna läkare var supertrevlig och jättebra på alla sätt, men fan, jag blir så trött när dom inte kan bestämma sig om diagnosen stämmer eller ej!

Så efter idag vet jag återigen ingenting. Mina IVF-sprutor och annat ligger i kylen och väntar. Om 1-2 veckor skulle jag börja. Schemat hänger på kylen. Det känns tungt att återigen vara tillbaks på ruta ett.