Det brusar, det brusar. Ständigt detta brus. Det ger mig dessutom huvudvärk, och inte blir det bättre av att en man (elektriker?) river upp taket (inomhus) just utanför mitt kontor, tappar en lampa i golvet samt drar en sådan där liten stege som ser ut som en liten, mobil trappa mot golvet så det raspar och skrapar och låter. Och därmed brusar det ännu mer i min hjärna. Brus, brus. Hoppas han hittar de elkablar (?) han letar efter. Jo, och så har jag fått punktering på cykeln. På bakdäcket. Och trots att cykeln numer är 13 år gammal så refererar jag till den som ”den nya cykeln”. Och det är ett mindre &¤#%& att få loss bakhjulet med kedja och växelvajrar och annat som fastar och hamnar där de inte ska vara och så vidare. Får lust att köpa ny cykel, fast det kanske inte är en så logisk reaktion på en punktering. Hoppas i alla fall att huvudvärken yogas bort ikväll.
På tal om cykeln så kom jag att tänka på min nästnäst nyaste cykel. Den som jag fick när jag gick i typ mellanstadiet. Det var en begagnad cykel som dock fungerade finfint, men den var liksom lite nött och sliten här och var, som cyklar blir. Mannen som sålde cykeln till oss förklarade slitaget genom att hänvisa till att hans dotter (som alltså var denna cykels tidigare ägare) ju gick på högstadiet. I mitt stilla sinne undrade jag då vad det var som gjorde cyklar slitna i lacken på just högstadiet. Jag undrar fortfarande över det, faktiskt.