Besök av en god vän som stimulerar mina tankar. Vi pratar jobb och allt möjligt och äntligen är det nån som förstår och bollar tillbaka alla mina funderingar.
Jag inser att jag varit rätt understimulerad på jobbet på sistone. Det är inte det att jag inte har nåt att göra, för det finns det alltid, men jag har inte riktigt haft nån inspiration att ta tag i det där som är lite mer utmanande. Helt enkelt inte sett vägen vidare. Det jag startat upp har övergått i förvaltningsfas och jag måste börja se åt nya håll. Så enkelt det låter när man får ord på det - så rörigt det har varit i min skalle tills det landade!
Nu känner jag att jag får lite tuggmotstånd i diskussionen. Måste börja använda hjärnan igen och fast den är lite smårostig börjar jag ändå ana att den finns där nånstans. Det börjar brumma lite dovt längst in bland de bortglömda hjärncellerna.
Jag ser nya möjligheter. Får äntligen inspiration att ta tag i saker.
Igår kväll låg jag och läste jobbpapper innan jag somnade. Fick massa idéer. Imorse studsade jag upp och iväg till jobbet och skulle göra storverk. Av någon anledning försvann motivationen så snart jag kom in på kontoret dock... men jag tänker hitta den igen! Än finns det liv i det gamla skrället!